[Tillbaka till Mysjkin]
Tiden: 945 - 715 f.kr.
Viktiga händelser under perioden: Under dynasti 22 regerar faraonerna från Tanis. Faraonerna under denna dynasti kallas också "den libyska dynastin" eller "den bubastiska dynastin". Detta beroende på att libyska legionärofficerare gifter in sig i dynasti 21 och regerar norra Egypten. Bubastis ligger 80 km nordöst om Kairo.
Dynastin inleds med den kraftfulle libyske Överbefälhavaren över hela den egyptiska Armen, Sheshonq I. Han enar och styr upp Egypten (t.o.m Tebe). Under dynasti 21 håller fortfarande den delen av riket ihop. Hans söner och ättlingar som inte är faraoner är ofta Amunpräster. Han har alltså kontrollen både över den sekulära och den religiösa makten.
Kungarikena Juda och Israel var i konflikt under Salomos båda söner, Jerobeam och Rehobeam som strider med varandra. Detta gav Sheshonq ett ypperligt tillfälle att invadera Palestina-området och tog tribut av Jerusalem. Alla dyrbarheter förutom arken fick han med sig tillbaks till Egyptien. Sheshonqs son Osorkon lät utföra många byggnationer i Bubastis, stödde Amun-prästerskapet och lät sin son bli överstepräst i Amuntemplet i Tebe. Osorkons son Shoshonq II dog innan fadern. Detta gjorde att Takelot I blev farao. Under denna period börjar defragmenteringen av Egypten ånyo. Osorkon II blev farao efter detta samtidigt som hans kusin blev Amuns överstepräst i Tebe. Under Osorkon II:s regering dog översteprästen Harsiese som regerade i Tebe. Osorkon II utsåg då sin son Nimlot till överstepräst i Tebe. På detta sätt hade familjen kontroll över hela den religiösa makten i Egypten.
Osorkon II lät bygga en hel del i Bubastis, Memfis, Tanis, Tebe och Leontopolis.
År 853 f.kr. angriper den assyriske kungen, Shalmaneser III, syrien-palestina-området. Detta hotar även Egyptens gränser. En allians uppstår mellan Egypten, Israel, Byblos och näraliggande kungadömen. Tillsammans stoppar man Shalmaneser III i slaget vid Qarqar vid floden Orontes.
Osorkons son Takelot II håller kvar stabiliteten i södern, kanske mycket beroende på att hans halvbror, Nimlot, är överstepräst i Tebe. Nimlots son, Ptahwedjankhef, blev överstepräst i Herakleopolis. Han blev svärfar till sin halvbror genom ett arrangerat giftermål: Hans dotter, Karomama II, giftes bort med Takelot II. Banden mellan översteprästerna och faraonerna stärktes ytterligare.
Detta till trots revolterar Tebe när nästa överstepräst skall tillsättas. Takelot II vill ha sin son, Osorkon, som överstepräst i konkurrens med prästen Harsiese som vill själv bli överstepräst. Han hävdar sitt släktskap till den tidigare regerande Harsiese. Till slut blir Osorkon överstepräst. Revoltörerna avrättas och deras kroppar bränns för att de inte ska få ett liv efter detta.
Inbördeskrig bryter ut igen unde Takelot II och man fortsätter att ta dyrbarheter från gravarna i Kungarnas dal för att stärka statskassan. Takelots son Sheshonq III regerar fredligt men det är under hans tid som den slutliga splittringen av Egypten uppstår. Denna gång i fyra delar. Dels delas Egypten mellan maktcentrana Tanis och Tebe (norr och söder). Dels delas Egypten mellan de regerande städerna Tanis och Leontopolis.
Andra anmärkningar:
Regentlängd - 22 dynastin libysk
