Tyskland och Italien stödde Franco under hela kriget. Enbart från Italien medverkade ca 75 000 man. Men dessa två länder var inte ensamma om att stödja fascistsidan. Från Portugal och Irland strömmade det till frivilliga som ville slåss för överklassens privilegier. Tyskland bidrog endast med 17 000 soldater, men gav istället mer vapen och materiel än någon annan nation. Vid den här tidpunkten var de Tyska vapnen de bästa i världen och de såg det här kriget som en chans att få mäta deras effektivitet i strid. Det spanska inbördeskriget kom att bli en generalrepetition för andra världskriget. Även republikanerna fick stöd från utlandet, men i mycket mindre omfattning. Sovjet var den största bidragsgivaren, men kvaliteten på deras vapen var mycket sämre än tyskarnas. Materialet fördelades också på ett underligt vis. De antisovjetiska miliserna fick inte några vapen. I efterhand förstår man att den Sovjetiska inblandningen mer ledde till osämja än till vinster i strid. Även Mexiko sålde vapen till republiken, men dessa var föråldrade och försäljningen var begränsad. På det hela taget var antagligen matrielbristen på republikansidan den största faktorn till att fascisterna vann. Stridsmoralen försämrades avsevärt redan första vintern då många republikanska soldater frös ihjäl. Det tyska flygvapnet hade även det en avskräckande effekt. Condorlegionen var fruktad av soldaterna, blotta anblicken av de moderna bombflygplanen fick de flesta soldater att darra av fruktan. Mot slutet av kriget blev bristen på vapen och ammunition kritisk för republikanerna. Många soldater begav sig ut i strid utan vapen, beredda att förse sig med en motståndares om tillfälle gavs.