I början av augusti 1936, hade Frankrike skickat 55 flygplan till republiken. Men England tog ställning mot detta. Högerregeringen utövade hårda påtryckningar på den franska regeringen. Snart lade Frankrike fram ett förslag till ett ickeinterventionsavtal. Positiva reaktioner kom från Sovjet, England, Italien och Tyskland. Tyskland krävde dock att alla vapentillverkande av någon betydelse, däribland Sverige, av någon betydelse skulle ansluta sig. Samtliga Europas länder, förutom Schweiz, var representerade i London den 9 septemeber när man skrev under avtalet. Den absurda komedin hade börjat. Västmakterna vägrade den spanska republiken vapen, medan Tyskland och Italien gav Franco både vapen och trupper i stor omfattning. 1937 hade enbart Italien 50 000 man i Spanien. Samanlagt hade Franco under kriget stöd av ca 167 000 man från Italien, Tyskland, Portugal och Marocko. Amerikanska Texas Oil gav fascisterna en långvarig kredit, vilket var nödvändigt i början av kriget då de hade ont om krediter. USA som nation stod dock utanför.
Republiken fick dock stöd av utländska krafter i form av frivilliga från hela världen som bröt upp med sin vardag för att slåss för demokratin. Bland dessa fanns ett stort antal konstnärer och författare bl a Hemingway och George Orwell. De utländska soldaterna slogs oftast i de internationella brigaderna. Ungefär 35 000 man tros ha slagits i dessa och ca 10 000 hjälpte till med civila göromål, som sjukvård, transporter etc.
Madrid utsattes under hösten för svåra anfall och terrorbombningar, men republikanerna lyckades behålla staden i sin makt. Tyska flygplan började i november dagligen att släppa bomber över staden. I januari omringades man av fascisterna. Amunitionen var så gott som slut, men på något förunderligt sätt lyckades republikanerna åter att avvärja anfallet. Istället vände sig nu Franco mot de Baskiska provinserna och Asturien. Där gick fascisternas anfall stadigt framåt. Snart bombades Guernica, baskernas heliga stad. Den saknade i sig militär betydelse men Tysklanarna var ivriga att prova sina ideér om terrorbombningar. 1650 människor dog och 900 sårades i Gurenica på eftermiddagen den 26 april 1937. I oktober hade Francos trupper erövrat Asturien, de Baskiska staterna och Bilbao.
Under tiden började regeringstrupperna ta initiativet på de andra fronterna. Vid Bruente, Belchite och Truel utkämpades hårda slag. Men deras offensiver blev hejdade. Republiken gav dock inte upp. En armé på 100 000 man organiserades för att den 25 juli 1938 återupprätta förbindelsen mellan Kataloninen och CentralSpanien. Trupperna skulle ta sig över Ebro fram till staden Gandesa. Men offensiven antog det mönster som de tidigare hade haft. Man misslyckades med att utnyttja överaskningsmomentet och regeringstrupperna 'maldes' sönder av artillerield och flyganfall.
Regeringssidan förlorade 70 000 man i striderna, som pågick fram till den 18 november 1938. Franco mottog på julafton nya, stora vapensändningar från Tyskland, som han betalade med järnmalm från norra Spanien. Nationalisterna fortsatte att segra. Den 10 februari hade besatt hela Katalonien och i och med det var kriget i stort sätt förlorat för republiken. Den 1 april förklarade Franco att kriget var över. Ca 1 200 000 dog i det spanska inbördeskriget, ungefär 750 000 av dem var civila.