Händelserna i maj gav en förvarning om vad som väntade den spanska regeringen. Den 28 juni hölls ett val i landet. Detta visade att befolkningen över lag stod på republikens sida. Valresultatet var föga chockerande men ändå besvärande för högerleden. 117 socialister valdes in tillsammans med 59 radikala socialister, 27 medlemmar av Azañas republikanska aktionsparti och 89 radikaler anslutna till Lerroux. Endast 27 högerrupublikaner från Zamoras parti valdes in. 33 personer från de Katalanska nationalist partiet och 16 galciska nationalister tillkom även. Men den samlade icke republikanska högern kunde enbart visa upp 57 medlemmar. De kommande två månaderna var ovanligt oroliga och förtroendet för den nya regeringen försämrades. Anarkisterna i Barcelona härjade under en byggnadsarbetarstrejk och militär inkallades. Följden blev ett blodbad och en förlust för anakisterna. Vid samma tid dödades tre personer i en generalstrejk i San Sebastian. Vid en annan generalstrejk i Sevilla kallades artilleriet in för att krossa upproret; 30 anarkister dödades och 200 sårades.