Azaña och hans vänner gick till val i försvar för vad de åstadkommit. Man hade trots allt stiftat viktiga lagar om: jordbruket, skilsmässa, uppfostran, och armén. Men detta räckte inte som bevis på deras kompetens. Vänstern förlorade valet 1933. Detta berodde dock mest på att den var splittrad och systemet gynnade koalitioner. Socialisterna fick 1722 000 röster men vann bara 60 platser, medan radikalerna med 700 000 röster vann 104 platser. Men valets i särklass största vinnare var det nya demokratiskt katolska partiet CEDA. De fick 107 platser. Partiet var i sig en sammanslagning av två gamla katolska partier i högerkanten. Deras nya ledare var Gil Robles, en ung och ambitiös advokat. Partiet hade sitt största stöd bland den katolska medelklassen, men även storfinansen var positivt inställd. Gil Robles var monarkist och var imponerad av Hitler och Mussolini. Vid de stora partimötena brukade han bli hälsad som 'jefe' , en spansk motsvarighet till tyskans 'fûrer'. Partiets ungdomsförbund kallades för JAP och bestod av en samling överklassynglingar som brukade marschera och skrika antirepublikanska slagord. Utvecklingen var skrämmande. De två största partierna, CEDA och socialisterna började båda två vika av från konstiutionalismen.
Primo de Rivera hade ännu inte släppt greppet om den spanska politiken. Hans karismatiske son, Josè Antonios, hade nämligen bildat ett nytt populistiskt och fascistiskt parti - La Falange Española. Det hade en stor dragningskraft på det unga Spanien. Dessa uppfattade sig själva som en heroisk elit. I ungdomsförbunden tränades medlemmarna till att marschera och hantera vapen. Pengar strömmade in från affärslivet och från monarkistiska godsägare. Josè Antonios vars största förebilder var Mussolini och sin egen far, ville skapa en ny stat. En totalitärt styrd sådan där disciplin och förebilder skulle vara lösningen på de ekonomiska och sociala problemen.
Kommunisterna, som fick 200 000 röster, och socialisterna började också de att vika av från sina demokratiska idéer. Kommunisterna, som i och för sig, aldrig trott på republiken började bli allt mer styrda från Moskva. Socialisterna trodde att de var tvungna att bli mer radikala för att få tillbaka sina röster. Det visade sig dock vara helt fel då sympatisörerna i medelklassen nu började röra sig åt höger. Efter valet tvingades dock vänster att samordna sina styrkor. Folkfronten hade bildats.