Amon/Amun

Avbildad som / Reinkarerad i: Oftast avbildad i människogestalt med en huvudbonad med två fjäderplymer.

Släkt och relationer: Mut (fru). Månguden Choms (son).

Dyrkades i (plats): Thebes lokalgud. Huvudort: Karnak

Egenskaper: Solgud. Fruktbarhet, Ur- och skapargud (Amon-Min-Kamutef). Garant för världens kontinuerliga förnyelse (Amon-Re). Gudarnas kung och herre över de himmelska och jordiska sfärerna. Heliga djur är vädur och gås.

Övriga kommentarer: Under mellersta riket (2019-1793) är Amon en av de 8 gudarna från Hermopolis. Där är Amon vindens, atmosfärens gud och skaparguden. Hans kvinnliga hälft är i denna teologi Amaunet. Vid 18:e dynastin (ca 1.500 f.kr) dyrkas Amon som den största av gudarna: Amon-Ra.

Namnet Amon togs i kunganamn första gången 1524 f.kr. (Amenophis under Nya Riket). Dyrkan av Amon spreds till Libyen och Etiopien.

Farao Echnaton bröt Amon-dyrkan under sin regeringstid. Han dyrkade istället Aton (solskivan). Amon-dyrkan återkom efter Echnatons död 1361 f.kr. Amons överstepräst blev också farao fr.o.m ca 1.000 fkr.

Ända fram till Alexander den stores tid (Sentid) var Amon den högsta gudomligheten. Alexander lät Amon-oraklet i Siwa-oasen bekräfta att Alexander var son till guden.

[Åter till första sidan]

[Åter till listan över gamla religioner]



[Tillbaka till Mysjkin]
Gudanamn Avbildad som/reinkarnerad i Släkt Dyrkas som Plats Egenskap Kommentar